På facebook, twitter och även i andra sociala sammanhang rapporteras från allehända mödrar att deras små "guldklimpar" till spädbarn upptar all deras tid så att de inte hinner äta, duscha, klä sig, tvätta och annat de önskar göra under dagen*.
Visst har jag förståelse för att ett barn behöver omvårdnad och kärlek, men det är inte detsamma som full uppmärksamhet och uppassning. Låt inte en halvmetersmänniska diktera villkoren för hur livet och dagens rutiner skall se ut. Lägg barnet i sin spjälsäng och gå på toaletten. Det värsta som händer är att det skriker lite, det är inget som dödar eller ens gör ont.
Dessutom har jag mycket svårt för detta generella gnäll från föräldrar. Det gnälls om allt, tidsbrist, sömnbrist, låg ersättning, fulla bussar... Föräldrar får idag betalt av staten för att vara hemma i ca 1½ år med sina barn. Dessutom har flertalet nu tagit städhjälp tack vare RUT-avdraget. Ni får alltså vara hemma på andras bekostnad och någon annan städar ert hem. Vad gnäller ni över?
* Förutom att fika givetvis, det är en "latte-mammas" absoluta favoritsysselsättning, gärna kring lunchtid och med extra bred barnvagn som bara måste stå mitt i gången på caféet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar