Att svettas offentligt

Igår gick Stockholms marathon av stapeln. Jag råkade befinna mig i innerstan, som var helt ockuperad av lycraklädda motionärer. Det finns ju hur mycket som helst att Tycka Till om denna s.k. folkfest, men jag ska försöka begränsa mig. Först och främst vill jag ändå nämna att jag har stor respekt för de professionella atleter som har en verklig löpartalang att ta tillvara på. Däremot ställer jag mig skeptisk till dem som kom flåsande efter tätgruppen. Många av dem såg väldigt... knepiga ut. Långa taniga ben som sprätte åt alla håll och uppenbart obehandlade koordinationsproblem. Därefter kom de entusiastiska amatörerna, en lång rad med tjockisar som släpade sig mil efter mil med dödslängtan i blicken. Och när jag senare på eftermiddagen gjorde det stora misstaget att åka tunnelbana var den fylld med nummerlappsprydda lycrafreaks som eftersvettades ymnigt. Även om en god sak med marathon är att bilarna stängs ute från stadens gator, så kan jag inte acceptera att behöva dela kollektivtrafiken med alla dessa kroppsvätskor och odörer. Har man sprungit över fyra mil kan man gott springa en till för att ta sig hem efteråt.

Radioaktiv besökare?

Det är alltid lika kul när listan över besökare per land ökar i statistiken. Senaste tillskottet är en läsare från Japan; välkommen kära du!

Jag hoppas du inte är smittad av radioaktivitet. Inte för att stressa dig, men vi saknar ännu resurser att behandla människor som drabbats av radioaktivitet. Vi kan endast symptombehandla åkommor som är ett resultat av radioaktiviteten.

Själv äter jag regelbundet jodtabletter i förebyggande syfte eftersom radioaktiviteten är mycket lömsk. Den kan färdas i ilfart runt jorden och det finns inget kännt sätt att stoppa den. Radioaktiviteten kan säkert färdas genom sladdar, kanske även genom datorn. Radioaktivt virus... Bara tanken får nackhåren att resa sig hos mig!

Avskräckande exempel

Nedan visar jag en bild på en tjockis, som avskräckande exempel till er som ännu inte börjat vårda ert yttre, och en bild på mig, som målbild för alla män, när jag var statist i en större filmproduktion*:

* Min kropp är i mycket gott skick, vilket givetvis sprider sig som en löpeld världen över.

Trädfällaren - kommunen, 1-0 så här långt...

Minns ni trädfällaren i Bromma? Han såg till att fälla kommunens tallar för att få bättre sjöutsikt. Detta en sen kväll och med entreprenörer som kom via vattnet och effektivt fällde vartenda träd.

Nu har han dömts till dagsböter till ett värde om 45 000 kronor. Sjöutsikten är säkert värd två miljoner kronor, så det var en fin affär! Än så länge, eventuellt skadestånd är ännu inte fastställt.

Jag följer detta med spänning, alltid bra att veta vad samhället värderar en sådan här insats till. Alltid bra att veta om det lönar sig att fälla andras träd.

Flygromans

Där ser man. Jag är ju van vid att kvinnor ger mig beundrade blickar, men det är faktiskt inte varje dag som jag blir efterlyst i den nationella pressen. Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för om jag ska höra av mig, men jag är synnerligen smickrad, det får jag lov att medge.

Jag vill uppmärksamma er på att detta inte är den stadiga quinna som jag hade oturen att få som ressällskap häromsistens, utan - såvitt jag kan minnas - en mycket elegant dam.

Livebloggande = sant

Det har kommit till min kännedom att det finns en misstro angående min tekniska kunskap att liveblogga. Till er vill jag bara säga att jag är en kompetent man med en modern mobiltelefon som jag behärskar att använda.

Så i söndags, när jag satt och underhöll solbrännan och drack en caffé latte freddo på torget, fick jag ett infall att liveblogga. Jag är stolt över min kropp, som jag vårdar väl, och tar varje tillfälle i akt att håna plufsiga människor som inte ids bry sig om sitt utseende. Jag är snygg, medveten och tekniskt kunnig. Jag tillhör Sveriges elit och jag tänker inte skämmas för det.

Obesökta gym

Sitter och fikar* och kan krasst konstatera att om det existerar ett gym här i trakten så är det inte särskilt välbesökt...

* ja, jag livebloggar!

Komma i tid till jobbet?

Jag har tidigare skrivit om miljöpartiquinnan Mikaela Valtersson och hennes faiblesse för fula kläder. Nu visar det sig att hon inte endast har dålig smak utan även dåligt omdöme. Mycket dåligt omdöme. För att komma i tid till jobbet väljer hon en dyrare resväg som tar längre tid på skattebetalarnas bekostnad.

Mina skattemedel skall gå till vård och läkemedel så befolkningen kan hålla sig friska och leva längre. Inte taxiresor för att Mikaela Valtersson skall hinna till jobbet i tid*.

I sammanhanget kan även nämnas att fler miljöpartiquinnor visar att de inte direkt tillhör vår intelligensreserv. För några år sedan var Yvonne Ruwaida i blåsväder eftersom hon inte behärskade att ringa med ett prefix när telefonsamtalen var privata. Detta resulterade i en telefonräkning på nästan 45 000 kronor. Dessutom fuskar hon och har svårt att redovisa kvitton för ca 270 000 kronor för kostnader hon påstår sig ha haft i tjänsten. Notera att hennes kreditkort finansieras av skattemedel.

* Som riksdagskvinna ingår det i hennes jobb att votera, jfr texten i artikeln "men även när jag behövde komma i tid till voteringar i riksdagen".

Resfeber

Jag har varit ute och rest under helgen. Det är alltid lika "intressant" att se hur andra resenärer beter sig på flygresan. T.ex. köade folk innan incheckningsdisken hade öppnat. Bra att vara i tid...

Väl inne på flyget sätter sig givetvis en mycket korpulent quinna bredvid mig. Hon är märkbart nervös och pratar om att "är det meningen att vi skall överleva så gör vi det, vårt öde är i Guds händer" före start.

Jag har viss förståelse för att människor som är ovana vid flygresor kan känna nervositet, men att högljutt prata om att "vårt öde är i Guds händer" är att ge piloten alldeles för hög status. En pilot är inte något annat en än simpel chaufför.

Kan man leja Runar?

Vän av ordning undrar ju om det inte är hög tid att ansöka till länsstyrelsen om skyddsjakt på sällskapshundar efter dagens diaboliska attack.

Skräckslagna lantisar

Jag är inte direkt någon djurvän. Jag tycker exempelvis att fästingar och bärfisar är direkt motbjudande. Stadsduvor är inte heller särskilt älskvärda. Jag accepterar dock att jag får lov att försöka samexistera med dessa varelser. Det enda jag kan göra är att så gott som möjligt undvika deras sällskap.

Man kunde ju tro att folk som valt att bosätta sig på landet, där vilda djur förekommer i större utsträckning än i stadsmiljö, skulle ha en än större acceptans för och kanske till och med en längtan efter att få närkontakt med djurvärlden. Så är uppenbarligen inte fallet. Vuxna män gör närapå ner sig av skräck när de råkar se en varg i naturen och slungar tidningar vilt omkring sig. Nu hojtas det om skyddsjakt så att vargen kan dödas innan den äter upp samtliga invånare i villaområdet. Det är det fjantigaste jag har hört på flera dagar.

Ska man vara rädd för vilda djur kan man väl åtminstone välja ett skräckinjagande och mindre estetiskt tilltalande sådant.

Huliganism startar i unga år

Jag är en mycket belevad man. Jag har en väl ansedd universitetsexamen och har aldrig stagnerat när det gäller att lära mig nya ting. Livet är ett lärande. Till detta har jag även en mycket stor förmåga att se samband och sammanhang i ett större perspektiv. Nu skall jag dela med mig av min fantastiska kunskap. Denna gång om hur man kommer till bukt med fotbollshuliganism.

I SvD:s kolumn kan man läsa att filosofen och författaren Roland Poirier Martinsson menar att fotbollshuliganismen är klubbarnas fel. Jag menar att det startar betydligt tidigare än när de unga vuxna väl går med i en fotbollsklubb.

I dagens DN kan man, med fasa, läsa att en 16-årig domare har blivit hotad av föräldrar till ett fotbollsknattelag med åttaåriga spelare. Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör. Om föräldrarna föregår som ett dåligt exempel genom att vråla* okvädesord kommer barnen att göra detsamma. Sedan förvärras beteendet i äldre år.

Jag har sagt det förr och säger det igen; sport är inte bra.** Dessa föräldrar borde skaffa ett mer berikande liv istället för att försöka uppnå sina egna drömmar genom sina barn.

* Varför dessa fotbollsfantaster måste vråla har jag aldrig förstått. Det är barbariskt.

** Sport skall inte jämföras med ett hålla en god hälsa, motion är givetvis mycket bra. Jag är en god motionär och har en evigt vacker kropp.

Värdeminskningen i vinterkroppars kranka blekhet

Igår var det söndag. Alla som någon gång köpt en bostad vet att på söndagar är det visningar i långa rader. På söndagar är det därför särskilt viktigt att vi som bor i ett attraktivt och välrenommerat bostadsområde visar upp oss från vår allra bästa sida. Med tanke på den egna bostadens värdeökning är det inte önskvärt att skrämma bort spekulanterna medelst oönskat beteende. Jag har själv pyntat balkongen med vackra vårblomster och blixtrar alltid lite extra med mina vackra vita tänder när jag möter hågade spekulanter på söndagarna. Den som vet att den får grannar som håller stilen är alltid beredd att lägga den där extra miljonen i budgivningen.

Jag blev därför bestört och förfärad när jag upptäckte att mina grannar passade på att njuta söndagssolen i synnerligen opassande små strandplagg, som blottade både den ena och andra skavanken. Att man vill bli vackert solbränd till sommaren kan jag förstå, men det får inte ske på bekostnad av grannskapets trivsel och spekulationsintresse. Jag engagerar mig inte i sådant trams som "bostadsbubblor", men bländad av alla dessa cellulitprydda kroppsdelar såg jag faktiskt en framtida kapitalvinst pysa ur min bostad som luften ur en ballong.

Ångesten - del 3

Efter flera veckors tystnad händer det igen. Ångesten skickar ett litet käckt sms med en förfrågan om en fånig fikastund.

Ångesten kan inte förlikas med att våra liv utvecklas och förändas. Jag har idag ett upptaget liv, fullt av viktiga åtaganden. Jag har inte tid att åka iväg för att dricka te i flera timmar. Om jag hade en stund över skulle jag förbättra min solbränna, det är viktigt att vårda sitt yttre.

Ångesten har stagnerat i utvecklingen. Ångesten kan heller inte unna sig lycka eller välgång. Ångesten har starka drag av Tove Janssons karaktär Mårran.

Ångesten skulle behöva terapi, eventuellt i kombination med medicin. Det är inte sunt att konstant sprida kyla, obehag och mörker.

Palats till Torstens ära!

En av mina namnes förfädrar lät uppföra ett palats till Torstens ära, det Torstensonska palatset. Det i särklass vackraste namn man kan döpa ett palats till.

Nästa vän: Snåljåpen!

Jag har tidigare berättat om två av mina vänner, Ångesten och Swingersen. Nu tänkte jag dela med mig av nästa vän - Snåljåpen.

Snåljåpen är vansinnigt snål. Jag har viss förståelse för människor som gärna har kontroll över sin ekonomi och inte låter pengarna sprättas iväg på onödiga ting. Likaså har jag full förståelse för människor som låter sig bjudas, gratis är gott. Däremot saknar jag förståelse för människor som kan ta långa omvägar för att köpa ett tiotal diskborstar till extrapris. Ni förstår säkert vad jag menar, sådana där snåla personer som tappat greppet om verkligheten och låter jakten på reapriser styra deras liv.

Jag har en sådan person i min bekantskapskrets. Snåljåpen är totalt besatt av vad saker kostar och kan inte prata om annat än kostnader. När snåljåpen är bortbjuden på en middag där förutsättningarna är att värden bjuder på middag och gästerna medtar dryck meddelar snåljåpen att denne minsann avser att dricka vatten. Men snåljåpen låter sig gärna bjudas på annan dryck om någon gäst är vänligt inställd*. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

Snåljåpen låter även sina gäster köpa med sig de dyraste varorna till de bjudningar snåljåpen annordnar. Visserligen rätt smart, men otrevligt när jag blir drabbad.

* Snåljåpen är mycket lik karaktären Ove Sundberg i tv-serien Solsidan, fast på riktigt.

Min frånvaro

Det är fler av er kära läsare som har mailat och undrat var jag varit under en längre period i april. Har jag häcklat eckonomer? Har jag gjort slag i saken och äntligen startat Hänsynsupproret? Eller har det varit så illa att jag har fått hjärnblödning av all nässpray innehållandes oximetazolinhydroklorid?

Sanningen är mindre glamorös än så. Jag har dels arbetat mycket hårt (mer än vanligt då jag har en mycket hög arbetsmoral) och dels nyttjat den lediga tiden till att vila upp mig i solen. Fördelen är att jag nu har en fin solbränna inför beach 2011.

Rädda surdegen när du reser bort!

Varje hemmapappa med självaktning skall nuförtiden baka surdegsbröd och gärna blogga om det. Men vad händer med den lilla surdegen när vardagsrutinen bryts och man behöver vara hemifrån en period?

Nu behöver man inte oroa sig längre eftersom ett pretto-ställe på Södermalm i Stockholm har öppnat ett litet surdegshotell. Där kan oroliga surdegsföräldrar lämna in sin surdeg när de nyttjar sina inköpta utsläppsrätter för att bege sig på den obligatoriska årliga längre utlandsresan *.

Surdegshotellet kostar 200 kronor per vecka och surdeg. En ny surdeg skapas av 1 dl mjöl och 1 dl vatten. Kostnaden för en ny surdeg är således mindre än 1 krona.**

Man behöver inte vara eckonom för att inse att de betalande för surdegshotellet fullständigt har tappat greppet om sin privatekonomi. Ser ni också framför er hur en utbränd hemmapappa från Södermalm står och skäms i Lyxfällan när han gråter över sina surdegar som inte längre får bo på hotell när familjen skall på campingsemester någonstans i Sverige***?

Dessutom, vem garanterar att surdegshotellet inte nyttjar ens lilla surdeg och bakar bröd för försäljning i butiken och därmed skor sig dubbelt på de oroliga surdegsföräldrarna som dels får betala en oskäligt hög veckohyra och dels blir rånade på surdeg?

*Se upp bara så att inte semesterparadiset förvandlas till en mardröm.

** Ett paket mjöl (2 kg) kostar ca 15 kronor och räcker således till ca 20 surdegar (väl tilltaget räknat).

*** För jag hoppas att även rådgivarna i Lyxfällan inser att det inte är en mänsklig rättighet att åka halva jorden bort på semester när ekonomin tryter.

Det är inte alla förunnat att vara så fotogeniska som jag

Att få vara brudnäbb på ett kungligt bröllop måste ju vara en fantastisk ära. Särskilt de stolta föräldrarna måste ju fröjdas åt att i all framtid kunna pryda sin spiselkrans med ett foto från denna så viktiga händelse i sin avkommas liv. Och vad härligt för näbben själv att ha förevigats i ett så historiskt ögonblick. Verkligen en bild man vill se på gång på gång.