Att ge julklappar är en konst. Jag bemästrar den mycket väl. Jag har en princip och det är att jag ger något som jag anser att mottagaren behöver och bör bli glad över.
Många andra är riktigt dåliga på att ge julklappar, men sådant får man ha överseende med. Vad jag däremot inte kan acceptera (asseptera för er Sverigedemokrater) är dem som har mage att inte vara tacksamma för nogsamt utvalda klappar, utan i stället blir misslynta och hävdar att de inte behöver fler saker. De vill i stället ha upplevelser eller getter som skänks i deras namn till svältande barn i tredje världen. Dessa människor är nämligen inte - som man gärna skulle vilja tro - asketer som lever i enkla hyddor med sparsmakad inredning och har skänkt det mesta av värde till bättre behövande. O nej, dessa människor är allt som oftast överhopade med smaklös krimskrams och har flertalet serviser, välfyllda garderober och rymliga hem. Men mina saker duger inte. Bah!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar