Kvinnor blir "deprimerade" av allt.

Först tjatar kvinnan efter barn. Många kvinnor går så långt att de "glömmer" att äta sina p-piller eller på annat sätt lurar mannen för att bli gravid. Sedan skall de tvinga med mannen på profylaxkurser, informationsträffar om barn och hur man tar hand om en barn. Vissa kvinnor kräver även att mannen inte får dricka alkohol under deras graviditet.

Sedan kan man hoppas att det hela går över när barnet väl kommer, men nej då. Då är det dags för förlossningsproblem och det räcker inte med de fysiska (som är ett fruktansvärt obehagligt kapitel som skall ältas, visas och förklaras). Nu drabbas även kvinnan av en förlossningsdepression. Det barn de så länge drömt om gör att de blir deprimerade. Nu visar dessutom forskning att det tydligen är större risk att bli deprimerad om det är en pojke som föds.

Var skall denna rödstrumpefeminism som drar fram över Sverige sluta någonstans? Skall vi ta bort alla män och endast ha kvar spermiebanker med gott genetiskt material*? Varför är allt mannens fel, nu redan vid födseln?

* Jag skulle få bråda dagar då jag är genetiskt perfekt, har god benstomme, fina linjer och plats för alla mina visdomständer som lyser som små pärlor längst bak i munnen.