Ångesten - del 1

Jag har flertalet mycket intressanta, trevliga och roliga vänner. Detta för att många uppskattar det fantastiska sällskap jag kan ge. Då många vill glänsa i ljuset av mig dras givetvis en del tokiga människor till min närhet. Det kan vara en galen arbetskollega som frågar om kärleksråd eller tror sig vara bjuden till en privat tillställning. Min underbara personlighet fungerar uppenbarligen som en magnet för lite mer än vad jag egentligen önskar.

I min bekantskapskrets finns en person som tror att vi är mer vänner än vad jag anser att vi är. Denna människa kallar jag Ångesten. Jag har under flera år försökt bli av med Ångesten genom att sluta ringa, inte besvara telefonsamtal/sms utan helt enkelt dra mig undan.

En ordinarie människa vid sina sinnens fulla bruk skulle förstå piken och sluta kontakta mig. Men inte Ångensten som envist fortsätter att stånga huvudet blodigt i väggen*. Nu senast har jag fått en "inbjudan" att delta i något gratisevenemang för kommunister och andra skummisar.

Även om gratis är gott så finns det gränser. Jag betalar gärna för att slippa människor med tovigt hår, hemvävda kaftaner, ovårdad skägg och näbbskor i naturfärgat skinn. Framförallt betalar jag gärna för att slippa Ångestens förföljelse av mig**.

* Nej, så länge du förtjänar att kallas Ångesten kommer vi inte att umgås! Du är jobbig.

** Jag vill inte Ångesten något ont, jag vill bara få leva ett liv utan Ångestens attacker.