Skräckslagna lantisar

Jag är inte direkt någon djurvän. Jag tycker exempelvis att fästingar och bärfisar är direkt motbjudande. Stadsduvor är inte heller särskilt älskvärda. Jag accepterar dock att jag får lov att försöka samexistera med dessa varelser. Det enda jag kan göra är att så gott som möjligt undvika deras sällskap.

Man kunde ju tro att folk som valt att bosätta sig på landet, där vilda djur förekommer i större utsträckning än i stadsmiljö, skulle ha en än större acceptans för och kanske till och med en längtan efter att få närkontakt med djurvärlden. Så är uppenbarligen inte fallet. Vuxna män gör närapå ner sig av skräck när de råkar se en varg i naturen och slungar tidningar vilt omkring sig. Nu hojtas det om skyddsjakt så att vargen kan dödas innan den äter upp samtliga invånare i villaområdet. Det är det fjantigaste jag har hört på flera dagar.

Ska man vara rädd för vilda djur kan man väl åtminstone välja ett skräckinjagande och mindre estetiskt tilltalande sådant.